7/5-22/6..

jag finner inga ord, jag är helt tom.
nu har jag insett att jag aldrig mer kommer få höra dom där tre små orden dom får mig att leva, dom där orden som lyser upp dagen. jag kommer aldrig få dom där smsen varje morgon som gör att jag vill gå upp ur sängen. att en sån liten sak kan göra så mycket, det är sjukt.. finns inte så mycket att säga det blir väl bäst så här, vi får se vad som händer nu.
tårarna bara rinner, jag vill att du ska ligga här bredvid mig och bara titta på mig med dom bruna underbart fina ögonen & säga att du älskar mig. jag vill att du ska ta min hand och bara hålla den. det är allt jag behöver. du var mitt allt.
den här sommaren skulle bli den bästa, det skulle vara du&jag, allt vi skulle göra. det är borta!
jag klarar inte av att se alla bilder på dig, jag bara gråter&gråter. jag kan inte äta, jag har en stor klump i halsen&magen jag kan inte. jag önskar dom senaste dagarna var en mardröm att jag får vakna upp nu och allt är som förr, så perfekt. alldeles för bra.
& just nu vill jag bara somna in och aldrig mer vakna. "på riktigt" som vi brukar säga.
vi hade så mycket framför oss orsa,vältakossor,tittapåstjärnor&massa mer. & nu när det vart sommarlov skulle vi få så mycket mer tid tillsammans. vi kunde träffas varje dag, men tydligen inte. en sport gick före. jag vill bara skrika, allt jag kan så du hör.
jag är ledsen & samtidigt besviken, jag vill inte få dig att ändra dig för då känner jag mig inte lika älskad. men jag vill bara att du ska veta att du var verkligen det bästa, du var min, du var allt.
tack för tiden med dig, den bästa månaden i mitt liv gjorde du. tack för allt!
/ din lina .

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0