utan ett ord.
minns du dom där tre små orden dom fick mig att leva, dom där orden som lysde upp min dag. när du låg här bredvid mig och tog min hand, när du log och sa dom där tre små orden. det var de som fick mig att vilja leva och att verkligen kämpa och aldrig ge upp, det fick mig att le. på riktigt!
och nu? vad får jag min vilja ifrån? vem får mig att kämpa? har jag ens någon vilja? och vill jag verkligen kämpa för något som inte funkar?..
Kommentarer
Trackback
